Jag fortsätter min resa i Göteborg och nu är det dags att lämna de ”finare” områdena Norra älvstranden och Linnestaden med sikte mot förorten.
Närmare bestämt Angered.
Spårvagnslinje 9 tar mig dit från järntorget via centralstationen och Gamlestan. Linjen mellan Centralen och Gamlestan kantas av målningar, kvalitén är varierande men de finns där och ar gjort det sen graffitin kom till Sverige på 80talet. Mellan Gamlestan och Hjällbo händer något, här försvinner Graffen. Trots att linjen kantas av flera grymma spots är det bra rena betongväggar som syns.
Underligt kan tyckas för gemene man som ofta har uppfattningen att graffiti är ett förortsfenomen som ibland letar sig in mot staden. Så tycks inte vara fallet.
Hur kommer detta sig? Vad är det som gjort att graffitin försvunnit från Angered?
Min resa med spårvagnen slutar i Angeredcentrum, Ett av miljonprogrammets centrum. Gårdsten Rannebergen och Lövgärdet kretsar kring Angereds centrum likt satelliter. Närmare Göteborg Centrum finns Hammarkullen och Hjällbo.
Jag börjar min vandring mellan satelliterna, passerar gångtunnlar och gråa betongväggar.
Alla är rena från klotter. Väggarna skiljer sig inte mycket från den resterande omgivningen. Allt är grått och trist.
Lövgärdets torg ligger tomt och öde, kanske beror det på att det är mitt i kalla januari eller så finns det helt enkelt inte ett skit att göra här.
Förfallet är påtagligt kring Lövgärdetscentrum, betongväggarna vittrar sönder och mer och mer alger växer fram längs husfasaderna. Inte mkt tycks ha gjort här sen 90talets satsningar på att omvända den negativa trenden som svept fram över förortsområden runt om i Sverige likt en kall grå dimma.
Men förfallet finns här, enligt alla tänkbara skrivelser som BRÅ gjort är ju det synonymt med klotter och graffiti. Men trotts detta ännu inget klotter, graffiti eller ens några justa tags.
Är det hit pengarna går, till klottersanering? Eller fungerar inte ”broken window” teorin i Lövgärdet?
Under garaget i Lövgärdet hittar jag i alla fall lite klotter, någon tycks vara upprörd över att en tjej som heter Daria ”knullar med alla”. Som ni säkert förstår är det inte heller någon höjdarkvallité på cancontrollen, men budskapet är tydligt.
Att gå genom Angereds satteliter en grå januaridag är ingen roligsyn, inte ens för en förortsromantiker som Mikke, och för en graffitispanare är det rena döden. De flesta och få målningar som trots allt finns om man letar noga är flera år gamla, vissa är reliker från en svunnen tid.
Hur kommer det sig då att förorten är så pass ren från klotter men förfallet är i övrigt påtagligt?
När hiphoppen på 80talet kom till Sverige var det en kreativ kultur, man samarbetade och hjälpte varandra. Hiphoppen byggde på de fyra elementen, rap, breakdance, djing och graffiti.
Ickevåld var centralt, istället gjorde man upp i battels.
Nittiotalet kom till Sverige med lågkonjunktur och gangsterrap från Kalifornien.
Bostadsbolagen satsade stora pengar på att rusta upp ett miljonprogram i förfall. Främlingsfientlighetens vindar blåste kallt över Sverige.
Vad identiferade sig förortens kids med då?
Det svenska samhället? Göteborg? Nej knappast. Identifieringen skedde snarare med 2pacs brinnande Los Angeles.
Los Angeles blev Los Angered. Hip hop blev ganstah kultur, run d mc blev 2pac, 90 tal blev 2000 tal. 50 cent blev skjuten 13 gånger och tågade rätt in på hitlistorna med ”get ritch ore die trying”
Hiphopens kreativitet var för alltid död i förorten. Genvägar till framgång, snabba cash har högsta prioritet. Man hävdar sig i samhällets utanförskap med pengar, makt och våld. Det ger inget utrymme för kreativitet. Varför riskera fängelse för graffiti när man kan göra andra brott som ger pengar, brudar och respekt?
Det är helt enkelt coolare att vara med i ett gäng än ett graffiticrew. Det är det vi nu ser eller snarare inte ser på de perfekta ytorna längs spårvagnslinjen ut mot Angered.
Vad är då graffitins framtid i förorten? Finns det utrymme för kreativitet och estetik? Har graffitin någon framtid där eller blir det mer och mer ett fenomen för den välbeställda innerstadsmedelklassen?
Kanske blir gängen mer påtagliga i förorterna och likt sina amerikanska kollegor taggar o målar in sina områden, är det så graffitins framtid i Angered ser ut?
Staden pumpar in pengar i saneringsbolagens fickor och dem är snabbare än blixten på att sanera varje antydan till klotter i en gångtunnel någonstans i Angered.
Det lilla frö av kreativitet och möjlighet att påverka sin trista gråa miljö dödas direkt.
För klotter betyder ju att det finns kriminalitet och missnöje, det gör det ju inte i Angered ?
